HistorikSarvlaks säteri i Pernå hade bevisligen åtminstone från 1400-talet varit i sinsemellan befryndade
släkters ägo. I flere generationer hade gårdens ägare ägnat sina krafter åt allmänna och
kulturella värv. Ernst von Born, den sista ägaren, av sin att, till stommen av Sarvlaks säteri, StorSarvlaks, verkade
sålunda under många år som riksdagsman och ordförande för Svenska Folkpartiet, som minister i landets
regering och som ordförande i bl.a. Nylands Svenska Lantbrukarssällskap. Det var därför svårt for Ernst von Born att genom sig låta stommen av Sarvlaks säteri,
Stor-Sarvlaks,
“gå ur släkten”. Helst hade han sett att Stor-Sarvlaks med dess traditioner och kultur hade bevarats odelat i släktens
ägo med förpliktelser för ägaren att enligt förfädrens sed verka till fromma för fosterlandet och
särskilt för upprätthållandet av den svenska kulturen i landet. Då han emellertid saknade egna
bröstarvingar men i stället hade talrika arvingar i sidoled fanns ingen möjlighet att realisera dessa
önskemål i samband med en rättvis fördelning av arvet. Om äganderätten till Stor-Sarvlaks genom ett
laga arvsskifte skulle övergå till ett flertal inte nära befryndade arvingar kunde en uppdelning av gården
befaras, vilket skulle ha inneburit att Stor-Sarvlaks skulle ha gått förlorat som herrgård. För att kunna bevara gården som en odelad helhet och för att realisera tanken att understöda ideella och
allmänna strävanden i Svenska Finland, och för att samtidigt dock tillförsäkra arvingarna en del av det
värdefulla kulturarvet, donerade därför Ernst von Born och hans maka, friherrinnan Alix von Born, i sitt inbördes
testamente av den 12. maj 1953, äganderätten till Stor-Sarvlaks gård till Svenska Litteratursällskapet i Finland,
*) för att av sagda sällskap förvaltas till förmån för Svenska Kulturfonden, under följande
villkor:
1. Stor-Sarvlaks gård bör så vitt som möjligt bibehållas som en odelad herrgård.
2. Någon av V. M. von Borns ättlingar skall beredas tillfälle att disponera gårdens huvudbyggnad för att
pietetsfullt vårda sig om det gamla hemmet och dess traditioner. |